Svensk Viltspårchampion Colas Julius

I april 1995 föddes en brun labradorvalp, Colas Julius, ”Roffe” kallad som hamnade hos mina föräldrar. Genom åren har jag och Roffe jagat otroligt mycket ihop, och gått väldigt många eftersök. På vissa sätt har han alltid varit ”min” hund.

Utställningsmässigt blev det dock inget, och Roffe fick aldrig några utställningsmeriter. Vid nyår i år så ändrades ju reglerna så att man inte behöver ha någon utställningsmerit för att tävla i viltspår. 

Torsdagen den 17/5 startade vi vår tredje gång i öppen klass på viltspår, utlyst prov i Härad utanför Strängnäs. Klockrent förstapris för tredje gången i rad, och numera kan denne ”grånade äldre gentleman” titulera sig ”Svensk Viltspårchampion”. Roffe är ändå drygt 12 år gammal… Skam den som ger sig och gammal är äldst!

Numera är Roffe pensionär, men att under så många år fått ha med honom i skogen har givit många glada minnen, och han har varit till ovärderlig hjälp otaliga gånger.

Minns en situation hösten -97 som finns antecknad i jaktdagboken. Vi kom till en morgonsamling på en sörmländsk älgjakt och möttes av kommentaren: ”- Kommer du till älgjakt med hagelbössa, och fläskstövare har du med dig också!” från en person som själv har älghund. I tredje såten gick vi som stöthundsekipage. Ungefär i mitten av såten satte Roffe upp nosen i vädret och drog sedan järnet uppför en sluttning. Det brakade till, och ner kom ko och kalv. Jag sköt kalven med kulpipan på drillingen på 10 meters håll, 25 meter bakom kom den bruna labradoren skallande. Sedan fälldes inga fler kommentarer.

I februari 2006 hade jag med mig Roffe på pass och sköt på en vuxen kronhjort. Hjorten stöp i skottet, men var inte dödligt skadad och försökte komma upp, och då kom jag inte åt den. Släppte då den nästan 11 år gamla labben, och med 35 kilo Labrador sittande i strupen blev hjorten kvar på platsen tills jag kunde avfånga den. Än en gång hade Roffe räddat en situation som annars kunnat bli ett besvärligt eftersök!

Labradoren måste vara den ultimata allroundjakthunden OCH den ultimata jaktkamraten! Förhoppningsvis får vi några jaktsäsonger till ihop, men numera är Roffe ganska nöjd bara med att ligga med på pass.

Det var en mycket stolt, rörd och glad lillhusse som tog emot championatrosetten den där torsdagen, det var ”farbror” Roffe värd. Brun, Colas och världens bästa jaktkamrat, jag undrar om jag någonsin får hans like åter…

Labrador – Hunden i mitt hjärta!

Kalle Aurenius